>>Den mosade himlen

Ljuset är på väg tillbaka.
Längtar efter att få sitta i ditt fönster i solnedgången, titta ut över havet, stranden, träden. Den mosade himlen. Och se djuren. Som fortfarande dröjer sig kvar i vattenbrynet.
Och jag låtsas att vi är där nu.

Vi är många som längtar efter kärlek. Om alla vi längtande skulle samlas runt en stor brasa på en strand i Brasilien eller Kambodja, skulle vi kunna ge varandra så mycket kärlek.
Någonstans - i en annan dimension - gör vi det. Just nu.

Jag smakar på känslan av att inte ha någon vid min sida.
Det har varit såhär så länge nu att jag inte längre kan föreställa mig hur det kommer att bli den dagen när jag ser tillbaka på allt tillsammans med någon. Kanske kommer den här perioden att vara en vacker tid när jag fick möjlighet att resa in i mig själv och komma fram till det som jag vill mest av allt.

Så mycket som har hänt här.
Ett jobb vilar i mina kupade händer.
Ett jobb som kan bli mitt. Kommer att ha en lägenhet, ett hem. Ett riktigt jobb. En bra lön. Och jag kommer att bo i Stockholm. Kan inte riktigt greppa det.

Just nu vilar mina händer över sammetstavlan som är mitt liv.
Jag känner efter.
Värme.